och komplext komplicerad, å ena sidan och andra sidan och tredje sidan med syns olika fördelar, nackdelar, dela lika vill ingen göra, utan alla vill bara maximera vinsten, öka inkomsten, hela tiden siktar man mot högre mål, summor. fler nollor. och jag står mållös, hjälplös, förvirrad inför frågor om rätt och fel och etik och moral där inget svar någonsin tycks vara rätt.

för det finns alltid nya sapekter, intressen, det som är bra för någon blir en annans fördärv och dagens lösning kan vara morgondagens utlösande krisfaktor. helst vill jag bara ge upp iden på att vara männikska, en del i det stora vida vi kallar värld. som i sin tur bara är en del av något mycket större...eller är det? lite vet man och mycket vill man och helst av allt vill man bara att det hela ska bli lite enkelt, greppbart. men jag gissar att det är för mycket begärt på detta multiglobala snabbt snurrande mediedurrande klot.

egentligen är det väl som vanligt, man kan inte göra mer än sitt bästa. och om man gör sitt bästa för att göra det bästa för oss alla, finns det nog hopp om tellus trots allt. det är i alla fall vad jag vill tro. 

alla ni måndagströtta! Idag är dagen då vi tillsammans gör världen lite bättre. Trots att veckan som ligger för era fötter känns helvetesdryg och fredagen lika avlägsen som neptunus, minst, ska ni ta er an detta uppdrag. orka ge någon ett leende, orka hälsa och fråga hur någon mår, orka ge någon en komplimang för den nya tröjan (som egentligen är en storlek för liten och har en ganska misslyckad färg...) Orka, för det behövs så lite för att sprida lite glädje och göra världen lite mer human och människor mer vänligt inställda till varandra och till livet.

vänta inte, kör så det ryker nu

och jag kan knappt hålla ögonen öppna. efter en äventyrlig lördagkväll är motivationen att plugga så hög som den borde. istället lyssnar jag på lw och spelar Harpan, sen patiens som för den delen borde förbjudas. jag blir lite rädd av att tänka på hur många timmar jag lagt ner på att utan framgång dra dessa kort fram och åter.

åh! jag vill också i detta blogginlägg slå ett slag för sällskapsspelet, som i dagens mediagalna samhälle är helt klart underskattat. i fredags häpnade jag dessutom över vilken utveckling som skett sedan alfapetets storhetstid. föremålet för denna häpnan heter Game of life, och kanske ger namnet en hint om spelets karaktär? jag kommer inte att beskriva det närmre, men jag kan säga så mycket som att regelboken är av bibeltjocklek och i utrustningen finns en elektronisk livpod. spela och låt er imponeras av, vad jag skulle vilja kalla, sällskapsspelent rolls royce.

...det finns stunder då jag önskar att jag var född på ett ställe med attityd, som Rinkeby, Skärholmen eller åtminstonde Ersboda, och inte ett mesigt politiskt korrekt tråkigt radhusområde.

ledighet är förbi och idag är det åter dags för alla dragonskolans ungdomar att vallfärda mot utbildningens mekka. det gör mig rädd, men samtidigt lite imponerad, att tänka på hur lite jag faktiskt har uträttat dessa två dagar. Om det finns ett världsrekord i ineffektivitet måste jag helt enkelt vara rekordinnehavaren. Sorgligt.

Med anledning av min brutala förändring på hårfronten vill jag att vi alla idag tänker stort. hår är bara hår, och vi är alla små människor i ett enormt universum. Varje dag begås det fruktansvärda brott mot alla rättigheter vi människor någonsin kan förreställa oss. så ta er i nacken och gnäll för alla helgons skull inte på själviska småsaker utan gör något viktigt! nu!

(jag vet inte varför, men jag mår alltid bättre av att tänka såhär. nackdelen är att min ekonomi ofta drabbas, då jag i inspirationens hetta köper getter till afrikanska byar eller sponsrar kvinnorörelsen i afghanistan för mer än min inkomst tillåter, vilket jag ofta ångrar nästa gång jag går på stan och vill ha nya skor.)

nu jäklar, dragggggen here i come! lev väl

speglande som nu pågått från det att jag steg upp till skrivande stund för att skriva detta ångestfyllda inlägg. mitt hår, som fram till nu varit naturligt råttfärgat (vissa skulle kanske till och med använda ordet ovårdat) är plötsligt en extrem orage färg, och längden är obefintlig. Det är med anledning av detta jag tillbringat de senaste timmarna framför spegeln, desperat ryckandes i de få tåtar jag har kvar i ett fåfängt försök att dölja förändringen.

Varför är vi rädda för förändring? Jag har försökt komma på ett svar på den frågan för att sedan klartänkt och övertygande kunna berätta det för de vilsna själar som finner detta inlägg i det stora blogghavet, men tyvärr måste jag göra er besvikna. Jag återkommer om svar!

är jag en stolt närrlänning, otaliga gånger har jag försvarat min hemvist mot fördomsfulla södersläktingar, just för att jag faktiskt gillar den. men när jag idag vaknade till snöfall och minusgrader var all lojalitet som bortblåst. snö i april är helt enkelt inte okej. så jag liftade ner till stockholm och på arlanda satte jag mig på ett plan som tog mig till ett varmt ställe där måndagsmornar och kyla är ett minne blott. inte. tyvärr.

men ibland räcker det med en dröm om solsken för att tillvaron ska se lite ljusare ut. till dess att våren behagar komma även till oss nordbor får vi helt enkelt låta oss nöjas med det!

ännu en dag, ännu en vecka har kommit och min säng känns, trots att den är i starkt behov av bäddning, otroligt lockande. dagen som gick har varit händelselös i bästa söndagsanda. den mest spännande händelsen var väl när jag, som är botlöst kylskåpsstel, (jag brukar tycka om att tro att min ryggrad saknar en kota eller två, därav oförmågan att nå ner till golvet) i ett anfall av optimism bestämde mig för att gå på bodybalance.  behöver jag säga att det var ett skämt? en uppvisning i total osmidighet. det hela nådde sin absoluta kulmen när det var dags att gå ner i spagat (ja, ni ser rätt, och jag instämmer i era reaktioner - hur i hela hälsningland kan dom förvänta sig att vanliga dödliga ska klara detta?) inte ens hatet mot alla de som retansfullt lätt glider in i alla möjliga, och omöjliga, positioner överskuggade det självhat jag kände i den stunden.

nu ska jag forcera min osmidiga kropp ner i sängen, gör så ni med! godnatttttt

min blivande make som förhoppningsvis besöker mina drömmar inatt