i stora mått känner jag efter att idag ha gjort fysikslutprov. jag var värdelös, att bomullsisolera orden tjänar inget till. och med bitterhet ser jag tillbaka på alla de timmar jag ägnat åt detta förhatliga ämne. utan att lära mig någonting. hundratals timmar till ingen nytta. det suger. men sura miner tjänar inget till och imorgon vankas festligheter. sovsött! 

hör till det förflutna, mina nyss fyllda arton år innebär helt klart att det slutgiltiga slutet för detta nöje, något jag idag tvingats inse den hårda vägen. Det var under mitt åtagande som barnvakt, ett jobb jag trivs ganska bra med eftersom att jag får gränslöst mycket bekräftelse från dessa (äckligt bortskämda men fina) linblonda syskon. För att behålla idolstämpeln, leva upp till min roll som den roliga barnvakten, valde jag att, tvärtemot vad jag borde ha gjort, hänga med på en busplingarrunda i kvarteret. den blev kort men skoningslös. redan vid andra huset stoppas vi av en ondskefull man på cykel, utskällningen var av en kulsprutaskaliber och visste inga gränser. barnen grät floder och fruktade för sina liv. jag skämdes. gör det fortfarande, så mycket att jag inte kunnat göra något vettigt på hela kvällen. s.k.a.m

hejpåer!

har det varit, trots vissa lågvattenmärken. bland annat har jag idag definitivt bekräftat det jag alltid misstänkt - att jag är socialt handikappad och oförmögen att föra ett samtal utan att antingen nedervärdera mig själv på ett extremt sätt som får personen i fråga att känna sig ytterst obekväm, prata nervöst om totalt oväsentliga företeelser eller att desperat bjuda på fest (ja, det har hänt idag. mmm, självhat) i alla fall har jag fotat alla balmänniskor, faktiskt utan att hata dem samtidigt. nu ska jag lägga mig i sängen och ångestvåndas lite över min sociala tabbe.

sovgott!

grupp människor som hos mig framkallar avsky, avsmak ja, nästan hat. alla blivande studenter. jag hatar er. varför ska ni få bli fria att äntligen leva livet i dess rätta benämning medans vi andra ska vara slavar under ändlösa rader av läxor i ännu ett år? säg nu inte "om en månad är de arbetslösa". det hjälper inte, jag kan försäkra er om att jag har försökt. imorgon ska jag gå på deras bal, och med svart blick kommer jag att kritiskt granska utstyrslarna utan några smörigt uppskattande suckar. så alla balgäster, se upp. den med dyrast klänning kommer att få det extra hett om öronen.

goodnightQ

titeleras detta unlägg i brist på rubrikide och med anledning av att orden bara dök upp i mitt huvud. jag ska göra mitt bästa för att koppla detta till något i min närvaro. idag har jag varit på cirkus. cirkus är nostalgi, så länge jag kan minnas har jag med en euntasiastisk cirkusfantast till fader varit given besökare närhelst en cirkus förirrat sig till dessa breddgrader. cirkus fascinerar mig. livet på en cirkus är bland det mer mytomspunna och mest outforskade som finns, att v äxa upp på en cirkus är mycket få förunnat. det här är kanske det flummigaste jag någonsin skrivit. cirkus är flum, jag blir flummig av cirkus. lite som sockervadd i huvudet.

ska ni veta, att citera sorgliga låtar på ett djupt och svårt sätt har aldrig fallit mig i smaken. men som det heter, ingen regel utan undantag! idag är ett sådant, och vem utom allas vår håkan skulle möjligyvis kunna få mig att svika mina principer?

så jag ger er första raden i håkan hellströms Kärlek är ett brev skickat tusen gånger.

"Vad jag bryr mig om nu är att du kommer nära mig

även om det är för sent att älska dig

Vad jag bryr mig om nu är att från samma säng

lyssna till samma regn"

jag vill bli kär. nu,

återigen över vår vackra stad. jag äter toblerone. snart ska jag övningsköra för andra gången i mitt artonåriga liv. trafikanter i umeå - se upp!

morrdag

tristdag

ontdag

tråkdag

fridag IMORGONIMORGONIMORGON

Jäpp, det är mitt nya namn. jag är numera FN-delegat och vietnames ut i fingerspetsarna. FNrollspelet är igång och jag lever det fullt ut. så gör även en gruppmedlem (som inte kommer att namnges men vi kallar honom Nisse) Nisse har en förkärlek för allt kommunsitiskt och är därför eld och lågor. Självfallet har Nisse en intakt kommunistisk uniform hemma, till och med medaljerna är autentiska (åtminstone nära på) För att hela gruppen ska matcha denne självutnämnde ledare har vi idag besökt Army Shopen i umeå. ja, min haka vilade i halsgropen när jag entrade källarlokalen. I rader hängde uniformer i alla färger och modeller som någonsin tillverkats. Nisse guidade oss vant bland galgarna.

Så, gott folk, imorgon travar jag till skolan som LE THi Soung iford uniform. det blir en upplevelse.