hej kära landsmän! alla i vårt avlånga land, jag vill leva jag vill dö i norden. jag sitter nu hos mormor och morfar på uppis efter en lång bussnatt. bakom mig satt två tonårspojkar med härstammning från Nordmaling, eller annan liknande norrländsk gudsförgäten håla. den ena lyssnade på hysterisk techno i hörlurar som släppte ut 95% av ljudet, den andra fick oräkneliga fyllesamtal från en sorgligt desperat tjej hela natten. tvärs över gången satt en helvegansk fiol-trio som natten igenom, med aldrig sinande euntasiasm diskuterade ämnen som groddar och d-moll. det enda vackra med denna resa var de framförvarande - en studentpojke med blond kalufs och en afrikansk vilsen kvinna. deras samtal gav mig hopp om världen, att människor fortfarande är mänskliga. jag älskar kollektivtrafik.

ikväll ska det firas artonårsdagar så det står härliga till. hejhopp!

så hett. jag smälter, kokas, steks till döds. jag vill bada. istället ska jag snart sätta mig på en nattbuss mot uppsala. sällan har tanken varit mer frestande. jag ska ladda med tre liter vatten, det är överlevnadsinstinkten som gör sig påmind. adjösss

jagkännerkännerkänner den, det är nära nu. imorgon gör jag mitt sista prov innan lovet och det säger jag er att bli inte förvånade om jag fäller en tår av lycka! morgondagens andra, och helt klart mer spännande utmaning består i att panta tre svarta sopsäckar till bredden fyllda av - just det - ölburkar. jag kan redan nu ana den förnämliga lukten av avslagen ljummen gammal öl och föreställa mig den trevligt kladdiga ytan på dessa burkar som även används flitigt som substitut till askkoppar, vilket får upplevelsen att verka än mer inbjudande. whääää. nu ska jag gå till sängs för att läsa min nylånade bok. godernatt!

datasal i en folktom skola i en somardoftande stad sitter jag och gör mitt bästa för att slutföra årets sista psykologiarbete, som förövrigt ser ut att bli obehagligt dåligt. men viktigast är i alla fall att det blir gjort så att jag kan förenas med alla solinsupande människor därute och kanske lyckas bli en aning mindre likblek. gör så ni med, inne suger ute duger! Hejs!

en aning sentimental sitter jag åter och spelar snyftmusik på guran (om inte annat kan det sällsynt dåliga gitarrspelandet locka fram en eller annan tår) ikväll har jag varit på vårkonsert och lyssnat till skönsjungande musikelever som hälsat sommaren välkommen. jag hade kunnat vara bitter och klaga på deras maximala präktighet och självgoda flin men jag ska låta bli. och istället erkänna att Life on Mars gav mig gåshud och den blomstertid nu kommer fick mig att vilja bli åtta år och sommarlovsfri igen.

godnattmeder!

sistaveckansistaveckansistaveckan, jag kan se ljuset, känna lukten nästan TA på sommarlovet.

av gigantiska mått är vad denna söndag har att erbjuda. och en kemibok. och fyra sopsäckar med diverse skräp att sortera. istället spelar jag lars winnerbäck och spelar harpan. whää