och så även jag. ut ur vår skokartongslika skolbyggnad och in i ledighetens välsignelse. se nu till att hälsa våren med buller och brak ikväll, det är den värd!

idag har jag upptäckt kursverksamheten. jag är frälst. utbudet av kurser är enormt. drejning, glasblåsning, fotografi, silversmide är bara ett urval, några axplock från ett hav av möjligheter. mitt nya liv stavas helr klart folkuniversitetet. i höst kommer jag, var redo!

jag har valt att skriva denna engeslskspråliga rubrik med anledning av det nationella test i just engeska jag idag har genomfört.

min förmåga vad gäller att grammatiskt och rättstavat skriva ihop en text existerar inte, och ordkunskapen ligger på samma nivå som min elvaåriga lillasysters. Detta har fram till nu, tack vare words inbyggda rättstavningsprogram och www.tyda.se varit en väl bevarad hemlighet. detta i sin tur har gjort att jag, oavsiktiligt, fått min ärovördiga lärare i engelska att leva i en falsk eufori över mina skrifliga kunskaper. Bodil, detta är till dig. I samma stund som du läser den felstavade rubriken till mitt försök till uppsats kommer din illusion att spricka och du inser att jag är en fejk. en simpel bluff. adjö.

tråksöndag, bråksändag, sniglandesegande gråsöndag

långsamlångsamlååånnngggssaaammm, vissa dagar är helt enkelt inte värda att levas igenom. ska gå och lägga mig nu och sova bort det som är kvar.

är visserligen en förmån att känna tacksamhet över, men klockan halv sex på en lördag kändes en aning för tidigt. snart ska jag göra mig redo för en dag av hårt slit i glasskiosken, glasskulor ska rullar och strutar ska fyllas som om det inte fanns någon morgondag.

kvällen stavas grillpremiär, en årlig ritual på gränsen till helig, faktum är att jag känner en viss nervositet. bränt kött skulle betyda antiklimax och obehagligt dålig stämning. håll era tummar, och lev väl!

och särskilt kär är jag i alla ledsna, förälskade, hatande, omogna, kåta, humoristiska, religiösa, revolutionära själar som väljer att lämna ett avtryck på våra offentliga toaletter. sluta aldrig! det förgyller, om inte min dag, så åtminstone mina toalettbesök.

nu jäklar är det helg, se till att hälsa den med dunder och brak!

sprids nu vän efter en annan för att sola på thaivita paradisstränder, möta våren i pastans förlovade land eller avnjuta sommarsol i de skorrande r:ens skåne. med en viss saknad men helt utan avundsjuka och missunnsamhet (vad är väl blåa böljor och resturangbesök mot en lagom kall vårsol i norrlandsmotropolen umeå?) säger jag adjö och på återseende.

själv ska jag göra mitt bästa för att min vinterbleka hud (vars pigment är till det närmaste obefintligt) ska anta i alla fall en antydan till röd ton.

goodbyeIdie!

levt ett liv i total avsaknad av husdjur. det har aldrig varit ett alternativ, jag har aldrig ens brytt mig om att tjata, någonstans inom mig har jag förstått att ett husdjur i det wiklundska hemmet bara skulle kunna sluta på ett sätt - i katastrof. den känsla för hur djur ska hanteras som hos de flesta tycks vara naturligt medfödd exixterar helt enkelt inte, varken hos mig eller de som satt mig till världen.

varför i heliga marias namn väljer jag då att delge mig av denna relativt ointressanta information? anledningen är att jag och min kära syster efter många långa år av väntan äntligen är stolta ägare till det minst krävande husdjuret som fanns att finna - två fiskar. dessvärre har mina farhågor besannats, vi är helt oförmögna att ta hand om dem. I desperation och ett anfall av dåligt samvete (förhållandena i akvariet skulle få djurskyddsinspektörer att gråta) försöker jag alltså genom detta inlägg dämpa mina skuldkänslor. se det som en ursäkt till de stackars fiskkrakarna som hade oturen att hamna i mitt våld.