ännu en dag, ännu en vecka har kommit och min säng känns, trots att den är i starkt behov av bäddning, otroligt lockande. dagen som gick har varit händelselös i bästa söndagsanda. den mest spännande händelsen var väl när jag, som är botlöst kylskåpsstel, (jag brukar tycka om att tro att min ryggrad saknar en kota eller två, därav oförmågan att nå ner till golvet) i ett anfall av optimism bestämde mig för att gå på bodybalance.  behöver jag säga att det var ett skämt? en uppvisning i total osmidighet. det hela nådde sin absoluta kulmen när det var dags att gå ner i spagat (ja, ni ser rätt, och jag instämmer i era reaktioner - hur i hela hälsningland kan dom förvänta sig att vanliga dödliga ska klara detta?) inte ens hatet mot alla de som retansfullt lätt glider in i alla möjliga, och omöjliga, positioner överskuggade det självhat jag kände i den stunden.

nu ska jag forcera min osmidiga kropp ner i sängen, gör så ni med! godnatttttt

min blivande make som förhoppningsvis besöker mina drömmar inatt