värst, men en sak är i alla fall säker och det är att kombinationen vin och familjemiddag (i en släkt där dåliga alkoholgener är ett sorgligt faktum) gör att man stundvis måste påminna sig om de saker som faktiskt är värre. men detta är till alla mina ättlingar och förfäder: trots att ni gett mig vissa traumatiska minnen från diverse familjesammankomster älskar jag er alla, och jag skulle gråta om jag tvingats växa upp i en familj där inga intriger fanns att finna.

i stockholm skiner solen och mitt kontokort går varmt. jag kommer inte att offentliggöra exakt hur många timmar jag tillbringat på beyond retro idag, men det säger jag er att de hade med lätthet kunnat bli ännu fler. nu vankas det middag här hemma hos kavhedarna, en kärlekstanke skänkes åt bästa moster och allrabästa kusinerna som får mig att trivas.

levväl!