hör till det förflutna, mina nyss fyllda arton år innebär helt klart att det slutgiltiga slutet för detta nöje, något jag idag tvingats inse den hårda vägen. Det var under mitt åtagande som barnvakt, ett jobb jag trivs ganska bra med eftersom att jag får gränslöst mycket bekräftelse från dessa (äckligt bortskämda men fina) linblonda syskon. För att behålla idolstämpeln, leva upp till min roll som den roliga barnvakten, valde jag att, tvärtemot vad jag borde ha gjort, hänga med på en busplingarrunda i kvarteret. den blev kort men skoningslös. redan vid andra huset stoppas vi av en ondskefull man på cykel, utskällningen var av en kulsprutaskaliber och visste inga gränser. barnen grät floder och fruktade för sina liv. jag skämdes. gör det fortfarande, så mycket att jag inte kunnat göra något vettigt på hela kvällen. s.k.a.m

hejpåer!