var enorm efter slutsingnalen, dock var den ojämförbar med den framförvarande blågula massans. dom var förbannade. på riktigt. ja, jag blev rädd och kände att det var dags att fly fältet. jag ville till en plats där människor ser på fotboll mer som en idrottsaktivitet än en religion. det var då jag började min vandring mot en fest som säkert var enormt rolig. sorglig nog kom jag aldrig fram, utan vandringen förvandlades snart till en sällan skådad riksmarsch. kvällen gick helt enkelt i förlorarens tecken. sveriges förlust gjorde även mig till en loser.

men imorgon, då vill ingen vara en loser, midsommarfirandet står på tröskeln!