sprids nu vän efter en annan för att sola på thaivita paradisstränder, möta våren i pastans förlovade land eller avnjuta sommarsol i de skorrande r:ens skåne. med en viss saknad men helt utan avundsjuka och missunnsamhet (vad är väl blåa böljor och resturangbesök mot en lagom kall vårsol i norrlandsmotropolen umeå?) säger jag adjö och på återseende.

själv ska jag göra mitt bästa för att min vinterbleka hud (vars pigment är till det närmaste obefintligt) ska anta i alla fall en antydan till röd ton.

goodbyeIdie!

levt ett liv i total avsaknad av husdjur. det har aldrig varit ett alternativ, jag har aldrig ens brytt mig om att tjata, någonstans inom mig har jag förstått att ett husdjur i det wiklundska hemmet bara skulle kunna sluta på ett sätt - i katastrof. den känsla för hur djur ska hanteras som hos de flesta tycks vara naturligt medfödd exixterar helt enkelt inte, varken hos mig eller de som satt mig till världen.

varför i heliga marias namn väljer jag då att delge mig av denna relativt ointressanta information? anledningen är att jag och min kära syster efter många långa år av väntan äntligen är stolta ägare till det minst krävande husdjuret som fanns att finna - två fiskar. dessvärre har mina farhågor besannats, vi är helt oförmögna att ta hand om dem. I desperation och ett anfall av dåligt samvete (förhållandena i akvariet skulle få djurskyddsinspektörer att gråta) försöker jag alltså genom detta inlägg dämpa mina skuldkänslor. se det som en ursäkt till de stackars fiskkrakarna som hade oturen att hamna i mitt våld.

och ibland när det är vår i luften och fartvind i håret och livet stavas möjlighet och frihet och carpe diem, we will live forever young, och ingen vet vad som komma skall, men shit the same och fuck the rest för ikväll är vi oövervinnerliga tänker jag att det här är lycka. ung och dum och naiv uti fingerspetsarna är man när man är lycklig. det händer inte så ofta, men ibland när det är vår i luften och fartvind i håret. händer. det.

är två i princip helt okombinerbara företeelser, de går helt enkelt inte ihop.att bygga upp någon sorts motivation att traggla fysikaliska formler, som inte för den delen aldrig kommer att te sig begripliga, eller studera EUs utveckling genom tiden med en skinande vårsol utanför fönstret är en omöjlighet.

En beundrande tanke skänker jag alla dem som bor i de delar av världen där solen skiner hela dagen, varje dag. att lyckas uppnå något studieresultat över huvudtaget under de förutsättningarna är en bedrift! själv lägger jag ner studierna och trampar istället iväg för att se, och kanske framförallt höra, marit bergman, känna lite livslust och ljuva toner strömma i blodomloppet.

adjökennnnn

tar tag i och gör något vettigt av mitt liv måste jag bara meddela hur vansinnigt underhållande jag tycker att det är att välja bakgrundsmönster till denna blogg. alternativen är ju som många, de tycks oändliga! nästan lika många som de fysiktal jag borde ha räknat vid det här laget...och tanken på dem får plötsligt döden att kännas som en ganska lockande utväg. farväl.

Jag ska i detta inlägg göra en bekännelse. det är en sorglig men ofrånkomlig sanning. jag, jonna wiklund, köper mina vänner. i hopp om att få leva ett socialt liv i vänskapens tecken tar jag på ett ytterst desperat sätt till mutor. det här händer lite då och då, ganska ofta utan någon speciell anledning utan bara för att jag vill väna om relationen. se till att inte bli bortglömd, köpa mig lite uppskattning helt enkelt. något säger mig att det hela grundar sig i vissa tvivel på min persons tillräckliga förmåga att underhålla...

i alla fall, jag har tänkt dela med mig av mina bästa tips, till alla er som känner att ni har en relation som knakar i fogarna:

- baka en kladdkaka, skriv gärna något smörigt berömmande med glasyr på t.ex "till min bästa" för maximal effekt

- gemensam aktivitet som du betalar, till exempel middag eller bio. det kan bli dyrt, men är läget tillräckligt desperat får inte ens pengar stå i vägen

- en oväntad present som vännen i fråga önskat sig i förbifarten. det kan vara till exempel kylskåpspoesi eller en dagbok (exempel på två av mina egna mutgåvor...) paketet ska självklart vara omsorgsfullt inslaget.

tackochadjö, fiskespö!

när solen skiner vill jag ha glassar

vär vinden viner vill jag ha glassar

i alla väder, ja glassar passar

åhåhåh, jag måste ha glass!

galen, jag är galen i glass

galen, jag är galen i glass

(upprepa tills behovet tillfredsställts)

har ännu en vecka gått, och veckoslutet är här. lika efterlängtat som alltid. faktiskt känns det en aning skrämmande hur fort dagarna går, och lika skrämmande är det att mitt huvudmål med varje dag är att den ska ta slut, för att veckan ska ta slut, för att månaden ska ta slut, och sedan året. för att man snabbt ska komma fram till den dag när livet äntligen börjar. ibland blir jag rädd att jag kommer att leva mitt liv i vänta på den dagen, och dö innan jag ens börjat leva. guuud, vilket äcklig "jag är djup-och-svår" resonemang. jag ber om ursäkt.

Dagens insikt:

Idag insåg jag att enligt evolutionsteorin skulle du, jag, George Bush, Adolf Hitler, Bill Gates, Shakespeare och Einstein alla härstamma från samma urcell. Jag blev mållös. När det hela framställs på det sättet ter sig plötsligt skapelseberättelsen som ganska trovärdig...